Miljöbeskrivning.

Miljön i en text kan ha tre olika funktioner. Den första är att skapa en plats för karaktärerna att agera från. Tänk då på detta att platsen är betydelsebärande. Om du har ett gräl i en modern villa en vacker sommarmorgon eller exakt samma repliker, exakt samma gräl i en sliten förortslägenhet, så kommer läsaren att tolka grälet olika.

Den andra funktionen och som ligger nära den första är att använda miljön som stämningsskapare. Har använts i många thrillers och rysare. Regniga och stormiga nätter. Så ofta att det nästan blivit kliché.

Miljöns tredje funktion kan vara att vara en av karaktärerna. Tänk på en roman som Den gamle och havet av Hemingway. Den har tre huvudkaraktärer. Den gamle fiskaren, svärdfisken och havet. I andra romaner har staden en bärande roll. Till exempel Per-Anders Fogelströms serier om Stockholm. Fram till moderna deckare, som Jens Lapidus Snabba cash, där olika stadsmiljöer är viktiga, inte bara en scen för de agerande, utan viktiga i sig själv. Förorten kontra Stureplan.

När du gör en miljöbeskrivning så finns det två sätt.

Direkt miljöbeskrivning.

Det första är det jag kallar för direkt miljöbeskrivning. Alltså du beskriver rakt upp och ner. Rummet var stort. Bordet var täckt av frukostrester.

Tänk på att inte dra på för mycket. En tre, fyra detaljer räcker för läsaren att skapa sig en bild av rummet. Lastar du på fler finns det risk att det för läsaren blir för många detaljer att hålla reda på. Hur många av oss har inte bläddrat förbi långa miljöbeskrivningar i artonhundratalsromaner. (De behövdes då, i en tid när inte bio och TV fanns och de flesta inte var särskilt beresta. Men i dag har alla svenskar en bild av Stockholm eller Dalarna, även om vi aldrig varit där. Vi har sett det genom film och Tv och tidningsbilder.) Så när du beskriver ett rum/en plats. Tänk på vilka detaljer som bäst fångar upp vad det är för rum/plats. Tänk också på att detaljer är betydelsebärande. Om du tar upp vackra detaljer får läsaren ett positivt intryck av rummet. Men du kanske ändå vill förvarna om att här kommer något dramatiskt att ske. Hitta då en sådan detalj. Något trasigt, smutsigt, vasst.

Tänk också på att vi har fem sinnen. Begränsa inte miljöbeskrivningen till synintrycken. Utan hur låter platsen. Hur luktar det där. Får karaktären en viss smak i munnen. Hur känns den. Är det ett så varmt rum så att det klibbar mot huden.

Indirekt miljöbeskrivning.

Den andra formen är indirekt miljöbeskrivning. Du låter aldrig texten stanna upp och göra beskrivningar. Du beskriver miljön i handling. Som exemplet ovan med bordet täckt av frukostrester. Där till exempel: Med en irriterad rörelse svepte han rent bordet från brödrester.

I denna indirekta miljöbeskrivning kan du verkligen fullt ut använda dig av alla sinnen. Hur din person tar i saker. Känner lukten i näsan. Hör den där fläkten. Etc.

Du kan självfallet också växla mellan dessa två former.

Personbeskrivning.

I dag kan man inte längre gestalta en persons inre genom att beskriva hennes yttre. Det anses med all rätt fördomsfullt och rasistiskt.

När det gäller personbeskrivning så finns det två olika skolor. En del som menar att du som författare aldrig ska beskriva din karaktärs utseende. Att det är bättre att lägga det på läsaren, underlättar läsarens identifikation med karaktärerna. Den andra är att du som författare måste ge dina karaktärer ett utseende. Rätt eller fel är en smakfråga.

Men tänk på att när det gäller personbeskrivning, så är orden verkligen värdeladdade. Som skillnaden mellan smal och mager. Tjock eller stor.

På samma sätt som gällde miljöbeskrivning; välj några utmärkande detaljer. Men använd dig inte bara av utseende, utan också gester, mimik, hur de talar. Ett bra trick, anser jag, är att fånga in karaktären i handling. Alltså inte bara beskriva en person rakt upp och ner. Utan beskriva den när den utför något.

Tänk också på detta som gällde miljöbeskrivning att använda alla sinnen. Inte bara synen. Utan hur låter den här personen. Hur luktar den. Hur känns den, om det är en naturlig scen då dina karaktärer vidrör varandra, beskriv hur det känns. Hur smakar personen, om scenen nu är min intim. (Inte kannibalistiskt.)

Avslutningsvis: Tänk på att du har en hel roman på dig att sprida ut person eller miljöbeskrivningar. Om du beskriver platsen i detalj på sidan 1 och aldrig återkommer till miljön, så kommer läsaren att glömma den. Första gången. Beskriv de tre detaljerna i rummet. Andra gången, två andra detaljer. Samma med personbeskrivning. Ge ett par kännetecken. Nästa kapitel, ytterligare någon detalj. Och så vidare.